Alciatis emblembok har sedan dess första publicering år 1531 använts för att förstå och tolka konst. Konstnärer och författare har använt bokens illustrerade text för moralisk vägledning och inspiration i deras eget skapande. Alciatis bok var så vägledande att den kan jämföras med Bibelns genomslagskraft i kulturlivet under medeltiden eller Koranens i muslimska samhällen (se Moffitt s 1). Man kan säga att Alciatis bok utgör en grundsten i den samtida litterära kanon. Som tolkningsunderlag för vår samtid är sålunda Alciatis emblemboken ytterst viktig för att både första renässansens kultur, men också vår egen då många av renässansens symboler och symbolspråk har överlevt till vår tid.

Symboler som uttryck för moralisk vägledning är ingenting nytt för renässansen. Antiken uppvisade dess sedelärande fabler redan ett femhundra år före kristus. Under renässansens pånyttfödelse och återblickar mot antiken återkom emblemen som moralisk vägledning. Den stora vidareutvecklingen av antikens formspråk var att den kristna traditionen påbjöd att Gud återfanns i varje sak och ting på jorden. Sålunda kunde varje ting vara en spegel för själens tillstånd och våndor (jfr Moffitt s 5 ff). Thomas van Kempen publicerade omkring 1450 sin Imitatio Christi som fastslog bland den princip att varje ting är en själens spegel ("si rectum cor tuum esset, tunc omnis creatura speculum vitae et liber santae doctrinae esset"). Emblemen hämtade även inspiration från hieroglyfer (se Moffit op cit) samt från kondottiärfurstarnas heraldik och imprese (se Eriksson, s 251 f). Emblemen var dock mer utvecklade och förklarande än imprese och hieroglyfer.

Emblemet är uppbyggt av tre delar:

1. En slagkraftig rubrik
2. En tydlig, stiliserad bild (res picta)
3. En sedellärande text (res significans).

Med detta formspråk kopplades sålunda varje moralisk handling i Alciatis emblembok till ett ting eller djur. Sammantaget kunde emblemet förmedla kunskap om moraliska situationer och problem och användas som vägledning i det dagliga livet. De kunde även fungera som minnesstöd i linje med den populära minneskonsten (jfr Moffitt, s 9). I det följande ges några överväganden kring hur emblemboken kan tolkas, eventuella tolkningsproblem samt avslutningsvis exempel på några emblem och deras tolkning.