Konst kan i sig utgöra en kanal med hög redudans, tittaren kan ju betrakta konstverket länge och flera gånger (se Fiske s 23 ff). Det finns emellertid en risk för att publiken är en stor och heterogen. Då måste meddelandet utformas med stor redundans för att budskapet skall gå fram. Emblemboken bidrar i hög grad till att öka redundansen i meddelandet (konstverket). Det återgivande mediet konstverket saknar dessutom möjlighet till feedback, särskilt när konstverket reproduceras i tryckt form. Det gör att det inte finns några möjligheter till mottagarens behov och gensvar (se Fiske s 36 ff). För samtiden var det ytterst viktigt med tolkningshjälp för att förstå betydelsen av ett tryck eller en tavla som betraktades utan konstnärens närvaro. Före boktryckarkonsten kunde kopiester utan kännedom om verkens innebörd dessutom förvränga innebörden genom att exempelvis förvränga en vitklöver så att den slutligen liknande en sparris (se Ong s 146 f).

För betraktare i vår samtid föreligger även problemet med aberrativ avkodning. Aberrativ avkodning innebär att sändare och mottagare användare sig av olika metoder för att tolka meddelandet. Typiskt sett finns det stort utrymme för aberrativ avkodning när ikoniska bilder skall tolkas av en annan betraktare än den avsedda. Betraktaren har en tendens att införa sina egna värderingar och kulturella samt samhälleliga kontext i tolkningen, trots att konstnären har avsett en helt annan effekt och tolkning (se Fiske, s 108 ff). Med hjälp av en emblembok kan uppenbara tolkningsproblem inte undanröjas helt, men utrymmet för aberrativ avkodning kan åtminstone minska.