Under renässansen var den mesta konsten beställningsverk. Det kunde finnas enstaka verk i en kostnärs atelje som inte var beställda, men de var då sannolikt en restprodukt som blivit över från en annan beställning. Det genomfördes avancerade upphandlingar av konstnärer med inte sällan mycket detaljerade kontrakt med skisser, färginstruktioner, leveranstider, milstolpar och symbolik specificerad (se Harbison, s 66 ff). Beställarens syfte med konsten märks tydligt redan på 1400-talet. Den mesta konsten som beställdes under 1400-talet skulle användas vid hovet. Många delar av konsten skulle emellertid nå en större allmänhet. De blev därför snabbt en viktig målgrupp för furstarnas så kallade propagandakonst. Vidare skulle fiender och sändebud till fiender påverkas av konsten (se Eriksson, s 26 f).

Vid tolkning av ett konstverk kan ett viktigt stöd för förståelsen vara Alciatis emblembok. Det är enklast att leta upp den symbol eller de symboler som påminner om konstverket och sedan slå upp den tillhörande texten. Om tolkningen ger utrymme för logiskt kopplade smickrande omdömen om beställaren har man sannolikt hittat rätt (jfr Moffitt s 2 f). Detta i linje med beställarens syn på konsten under denna period, där beställaren är en närmast lika stor del av hantverket som konstnären själv (jfr Jardine, s 24 f). Det torde därför vara viktigt för oss, som kanske är mindre vana vid denna uppenbart "ofria" konstnärsroll att förstå att konstverken var beställningsverk när vi skall tolka dem. Beställarna var ofta noga med att innefatta såväl sina världsliga ting som moraliskt högstående budskap i sina porträtt.