Tecken är konstruktioner som hänvisar till någonting annat än sig själva. Koder är systemet som organiserar tecken och förklarar hur de hänvisar till varandra (Fiske s 11). Läsare från olika kulturer med olika sociala erfarenheter kan uppfatta en text olika och finna betydelser i en text som avsändaren inte avsett (Fiske s 14). Det behöver i sig inte bero på misslyckad kommunikation, men det gör det mer besvärligt för en läsare att avkoda betydelsen av ett meddelande sänt från en annan kultur och tid. Det här är ett bekymmer som blir särskilt relevant när renässansens konst och kultur skall tolkas. Vi saknar ofta såväl den kulturella som den sociala kontexten och erfarenheten som är nödvändig för att vi fullt ut skall förstå vad som förevisas oss. Ibland är inte ett lejon bara ett kattdjur med sylvassa tänder, utan en symbol för någonting mer. Med hjälp av en emblembok kan vi bättre förstå och tolka renässansens kultur. Vi bör emellertid vara medvetna om att vi fullt ut inte kan greppa den upplevelse som en samtida renässansmänniska fick av att betrakta ett visst konstverk. Inte sällan riskerar vi i dag att övertolka och tillskriva betraktaren större inlevelseförmåga i symbolspråket än vad som kanske var fallet. Emblemboken tillkom som ett led i att skapa gemensamma tolkningar av vissa symboler. Om det varit självklart för samtiden hur en viss symbol skulle tolkas skulle behovet av emblemboken varit ytterst begränsat. Vi vet också att boktryckarmarknaden var ytterst ekonomiskt driven och endast i undantagsfall trycktes böcker när efterfrågan saknades (se Jardine, s 212ff). Det torde sålunda ha funnits en stor efterfrågan på emblemboken. Emblemboken skapade ökad redundans och förutsebarhet i kommunikationen. Den skapade konventioner kring vissa symboler och begrepp.

Symbolerna i emblemboken kan stå för någonting annat än det de faktiskt föreställer, på samma sätt som en Rolls Royce kan vara en symbol för välstånd (jfr Fiske, s 125 f). Genom upprepning blir symbolerna en konvention som mottagaren enkelt förstår.